TeATeR MANGO > Ocean
tmbanner

Ordets Makt

Ocean

Jag ville det funnes

Jag ville det funnes
en handbok i levnad
- ett mönster, en nyckel
till nornornas vävnad.

 

Jag ville det funnes
en frid så varm,
ett slut på all världens 
strid och larm.

Jag ville det funnes en trädgård 
vi alla kan vandra i,
tillsammans, för evigt vänner,
när krigens tid är förbi.

2020-08-20


Du går hem från festen

Du går hem från festen.
Den var inget rolig, och när du suttit inlåst på toaletten i nästan en timme och försökt andas lugnt ( utan att någon knackat på för att höra hur du mådde) tog du dina skor i ena handen och din jacka i den andra och smet iväg.
Nu vandrar du ensam de tysta gatorna i din älskade stad. Du hör suset från Essingeleden, en bildörr som slår igen, två röster - en manlig och en kvinnlig - och så dina egna steg mot asfalten. Dina allt tyngre andetag hör du också, en fågel som drillar och ett svagt sus i öronen .
Du tittar varken åt höger eller åt vänster. Inte rakt fram heller. Du har blicken stadigt fäst i trottoaren.
Du går fort. För att undvika smärtan och för att du känner för att fly.
Dina andetag blir ännu tyngre och suset i öronen har blivit lite starkare, men nu är du framme vid din port.
Du slår in portkoden, väntar på hissen och åker upp.
När du sätter nyckeln i låset passar den inte. Du försöker flera gånger, men någonting är fel. Till slut tittar du på namnskylten på dörren och förstår att du är på våningen under din. Du går upp för trappan och in till dig, sparkar av dig skorna innanför dörren, släpper jackan på hallgolvet och utan att klä av dig lägger du dig  i sängen som är utan sängkläder eftersom du inte orkat bädda efter tvättstugan.
Du kurar ihop dig i fosterställning under det svala täcket.
Du gråter inte.
Du gråter absolut inte.


Sjön

Hon smäller igen ytterdörren bakom sig.
Hon är 16 år, arg på mamma, men allra mest till brädden fylld av liv och den där stora, vemodiga längtan som börjat hemsöka henne på sista tiden.
I handen har hon en korg med en kaffetermos, en påse bullar hon själv bakat tidigare under dagen och ett paket mariekex. Hon spänner fast korgen på pakethållaren på sin cykel och trampar iväg.
Hon är på väg till sjön.
Hon cyklar ut ur villaområdet, förbi kyrkan och skolan, över en åker, förbi hembygdsgården och de stora husen i radbyn, över ännu några åkrar, upp i backen som går i en kurva, förbi några små gårdar och så är hon framme.
Hon har tur; det är bara hon där ikväll.
Det är stilla vid sjön, det enda som hörs är vattnet som forsar ut genom de små dammluckorna och ner i den lilla bäcken som leder därifrån.
Sjön är liten och mörk och rund och omgiven av skog, man ser bara en skymt av ett par hus inbäddade i grönskan runtomkring.
Hon går bort till sandstranden och byter om till baddräkt, hon tittar efter de små, små grodorna som brukar finnas i strandgräset, men ser inga.
Hon kliver ner i sjön.
På ytan är vattnet ljummet, men på botten är det iskallt. Det är en konstgjord sjö som skapades för att driva sågverket som låg längre ner efter bäcken, det bubblar alltid upp iskallt vatten från botten.
Hon simmar ut till mitten av sjön, där gör hon några undervattensvolter. Det ljumma vattnet vid ytan blandas med det kalla vattnet från botten och hon svävar runt i ömsom varmt, ömsom kalllt vatten, tills allt blandats och vattnet blir alldeles lagom svalkande.

När hon sitter med kaffet efter badet kommer en broms och surrar envetet runt henne. Först försöker hon vifta bort den, men vet att det inte går, så hon låter den sätta sig på hennes arm och slår den precis innan den biter till.
Medan hon dricker kaffet och äter bullar och kex tänker hon på Mbaloma, pappas hemby i Västafrika.
När de får råd ska de åka dit och pappa ska ta med henne och fiska i Manu River.
I Manu River kan man även jaga krokodiler; det gjorde pappa som ung, med pannlampa och kniv. Man jagade krokodilerna på natten, så att man kunde se deras ögon i pannlampornas sken, på dagen var det lätt hänt att man tog fel på en krokodil och en trästock, vilket kunde leda till en pinsam död.
Hon kommer inte tordas jaga krokodiler, men annars, tänker hon, ska hon lära sig allt om hur man klarar sig i djungeln.
Det börjar mörkna och suset i träden blir högre och starkare.
Hon känner att hon stillat sig.
Hon byter om, packar ihop och cyklar hem igen.

Dela*/* din favorit dikt med oss
*/Share* your favourite poem with us

info@teatermango.se

Org. nummer: 802439-3418
Bankgiro: 241-1262


tm