| Gustav Fröding 22 8 1860 – 8 2 1911 |
|
Ett Gammalt Bergtroll
1. Det lider allt emot kvälls nu,
och det är allt mörk, svart natt snart;
jag skulle allt dra till fjälls nu,
men här i dalen är det allt bra rart.
2. På fjällets vidd, där all storm snor,
är det så ödsligt och tomt och kallt;
det är så trevsamt, där folk bor,
och i en dal är så skönt grönt allt.
3. Och tänk den fagra prinsessan,
som gick förbi här i jåns
och hade lengult om hjässan,
hon vore allt mat för måns.
4. Det andra småbyket viker
och pekar finger från långt tryggt håll,
det flyr ur vägen och skriker:
tvi vale för stort styggt troll!
5. Men hon var vänögd och mildögd
och såg milt på mig, gamle klumpkloss,
fast jag är ondögd och vildögd
och allt vänt flyktar bort från oss.
|
6. Jag ville klapp'na och kyss'na,
fast jag har allt en för ful trut;
jag ville vagg'na och vyss'na
och säga: tu lu lilla sötsnut!
7. Och i en säck vill jag stopp'na
och ta'na hem till julmat,
och sen så äter jag opp'na,
fint lagad på guldfat.
8. Men hum, hum, jag är allt bra dum,
vem skulle sen titta milt och gott?
En töcken dumjöns jag är, hum, hum,
ett tocke dumt huvud jag fått.
9. Det kristenbarnet får vara,
för vi troll, vi är troll vi,
och äta opp'na, den rara,
kan en väl knappt låta bli.
10. Men nog så vill en väl gråta,
när en är ensam och ond och dum,
fast litet lär det väl båta;
jag får allt drumla hem nu, hum hum!
|
Anita
Livets skål och min Anita, uti glömskans dryck.
Jag vill känna varma vita jungfru lemmars tryck.
I materien vill jag röna, riktigt ha i famn,
det som anden språk det sköna givit såsom namn.
Jag vill andas blott Anita, blott Anita, se,
känna endast varma vita lemmars rörelser.
Högt man prisar konstens njutning, den är kall och arm,
emot väsens sammanslutning, kärlek barm mot barm.
Sinnlighetens makt är kuvad av en trång moral,
dygden stel och överskruvad håller långa tal.
Dumheten har funnit mycket, fann till slut ett fynd,
som föll folket uti tycket, sinnlighet är synd.
Sedan dess har kungasonen, son av kung Natur
av den vise dygde fånen sparkats ut som djur.
Icke mer han vågar modigt visa sig bland folk
men han hämnas, hämnas blodigt med förgiftad dolk |
Sen när halva mänskligheten ruttnat ned i grund,
mördad av anständigheten kommer segerns stund.
Då skall dygdens makt den sanna ärva den som ljög,
sinnligheten skall sin panna bära stolt och hög.
Kropp med ande skall bli enat och ett hjärta fritt,
när den kärlek, fri och renad, mänska skall bli vitt.
Därför, därför ljuva flicka, blott till hjärtat lyss,
låtom oss varandra dricka i en kyssars kyss.
Rodna kind du lockom flutna på ditt sköna sätt,
blicka ömt till hälften slutna ögat du gör rätt.
Häv din vita barm och bölja, du har rätt därtill,
vet att oskuld kan dig följa hur långt du vill.
Älska, älska min Anita med din själ och kropp,
oskuldsfulla varma vita ljuva rosenknopp.
Livets skål och min Anita, uti glömskans dryck.
Jag vill känna varma vita jungfru lemmars tryck.
Dedikerad till Sven-ErikMagnusson 1942 - 2017 |
|
